Borta bra, hemma bäst?

Men är det ändå bättre att prova borta ett tag, för att sedan komma tillbaka hem? Eller är det bästa att bara vara hemma.

Själv skulle jag hemskt gärna prova att jobba och leva borta ett tag (läs två år) när möjligheten nu ges. Frun vill också (kanske ännu hellre) vara medföljande hemmafru. Men barnen. Visst vore det en upplevelse och erfarenhet för dem också. Och det är lättare att åka nu medan de är små. Men jag tror att de är tryggare hemma. Och de har inte på långa vägar lärt sig allt om sin omgivning här eller hunnit tröttna på vardagen.

När jag tänker efter gillar jag också vårt trygga vardagsliv väldigt mycket, får uppleva massa nytt genom mina barn, och är nog nöjdast med beslutet att stanna hemma.

Advertisements

Gott nyttigare år

Hade (hyfsat stora) planer på att börja träna, men kom visst inte riktigt igång. Tänkte att jag börjar med kosten istället. Har nu kört vegan med mycket raw food, ekologiskt, och inget socker eller mjöl i två veckor. Känner mig faktiskt mycket piggare! Strunt samma om det beror just på kosten, jag mår ju bättre och äter hälsosammare.

Tyvärr är barnen än så länge bara med på den ekologiska biten…. hade gärna velat minska deras köttkonsumtion, men de äter ju knappt något annat än korv och köttbullar.

Hänt sen sist

Jaha, sitter nu i en (för fem pers snart för liten) lägenhet i innerstan istället för i något hus söder om stan som vi planerade i somras. Barnen har börjat på förskolan, den är också anledningen till att vi bor här. Och hittills är den så bra som vi trodde och hoppades, så vi blir väl kvar här tills de är klara med sin utbildning om 15 år. … Men då vill jag ha gräsmatta!