Långsamt och stressigt

Eftersom vi vill få F att röra på sig lite mera, och för att det blir närmare till förskolan om man går uppför trapporna istället för runt hela gångbanan, så bestämde vi oss för att sluta ta vagnen dit. Och istället låta en 3-åring som är tvärilsken i en halvtimme efter varje overallpåklädning eftersom den är trång, gör ont, får honom att ramla, en 2-åring som är snabb som en vessla och gärna skulle springa hela vägen till förskolan själv, och en 2-åring som hellre går baklänges, vänder på varje sten och var tionde meter lägger sig ner på marken och blundar tills någon kommer och lyfter upp honom, gå hand-i-hand på trottoaren, över gatan, ner med hissen (med EN knapp som tre vill trycka på), genom tunneln, förbi Pressbyrån och tunnelbanan (båda stora frestelser), uppför tre långa trappor, och vara framme tidigast klockan åtta (eftersom skolan öppnar först då) och senast klockan åtta (eftersom jag inte hinner i tid till morgonmötet om jag lämnar senare än så). Det gick sådär för att uttrycka det milt.

Mamman som hämtade hem samma skara, då de dessutom var trötta, uppspelta och hungriga, använde inte lika milda uttryck. 

 

Vagnen får vara kvar till i höst. Vi ger oss på projektet att sluta med napp istället. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s