Monthly Archives: January 2014

Fas två

En månads nyktert vegan-ekologiskt sockerfritt leverne – check!

Nu börjar nästa fas, då är det träning som gäller! Minst tre pass på gymmet i veckan, ta trapporna till jobbet, stå upp vid skrivbordet minst halva dagen, gå ut en sväng på lunchen, gå av/på en tunnebanestation innan.

Advertisements

Felklätt men rätt tänkt

Några gånger när jag har hämtat på lilla förskolan har barnen råkat få någon annans kläder på sig. En gång hade T en rosa volangtröja som det stod Proud Princess på. En annan gång hade han en lila kortklänning. Och idag hade U en röd Hello Kitty mössa.

Vet inte om de bara uppmärksammat att våra barn har alla slags plagg eller om de har en rent allmänt neutral inställning till kläder, oavsett vilket så gillar jag att de tar för givet att våra killar mycket väl skulle kunna ha klänning, rosa eller volanger.

Är det inte den ena

Jag har bara tänkt på att U inte pratar, så inte förrän en väninna igår påpekade att T inte heller pratar och jag analyserade hans tal en stund insåg jag att han nästan inte uttalar några ord rätt. Eller ens i närheten. Han låter väldigt mycket, kommunicerar hela tiden med alla, och har en perfekt satsmelodi. Han kan även tralla melodier så att man direkt hör vilken låt det är. Men i princip allt är tydligen obegripligt för alla utom mig.

Diagnos 08

U ska få sin hörsel utredd eftersom han fyllt två år och inte börjat prata. Har i princip aldrig jollrat, härmat eller låtsaspratat heller, den fulla repertoaren består av orden nooo (hans namn), baaa (Spöket Laban) och kooo (frukost, han är alltid väldigt hungrig när han vaknar). Han säger alltså inte ens mamma.

Så döm om min förvåning när vi i helgen åkte tunnelbana tillsammans och han plötsligt utbrister “ooo-deee-plaaa” just när högtalarrösten annonserat “Nästa Odenplan”.

Lyckades förstås inte få honom att säga det igen, men det värmde ändå stockholmsmammans hjärta.

Borta bra, hemma bäst?

Men är det ändå bättre att prova borta ett tag, för att sedan komma tillbaka hem? Eller är det bästa att bara vara hemma.

Själv skulle jag hemskt gärna prova att jobba och leva borta ett tag (läs två år) när möjligheten nu ges. Frun vill också (kanske ännu hellre) vara medföljande hemmafru. Men barnen. Visst vore det en upplevelse och erfarenhet för dem också. Och det är lättare att åka nu medan de är små. Men jag tror att de är tryggare hemma. Och de har inte på långa vägar lärt sig allt om sin omgivning här eller hunnit tröttna på vardagen.

När jag tänker efter gillar jag också vårt trygga vardagsliv väldigt mycket, får uppleva massa nytt genom mina barn, och är nog nöjdast med beslutet att stanna hemma.

Gott nyttigare år

Hade (hyfsat stora) planer på att börja träna, men kom visst inte riktigt igång. Tänkte att jag börjar med kosten istället. Har nu kört vegan med mycket raw food, ekologiskt, och inget socker eller mjöl i två veckor. Känner mig faktiskt mycket piggare! Strunt samma om det beror just på kosten, jag mår ju bättre och äter hälsosammare.

Tyvärr är barnen än så länge bara med på den ekologiska biten…. hade gärna velat minska deras köttkonsumtion, men de äter ju knappt något annat än korv och köttbullar.

Hänt sen sist

Jaha, sitter nu i en (för fem pers snart för liten) lägenhet i innerstan istället för i något hus söder om stan som vi planerade i somras. Barnen har börjat på förskolan, den är också anledningen till att vi bor här. Och hittills är den så bra som vi trodde och hoppades, så vi blir väl kvar här tills de är klara med sin utbildning om 15 år. … Men då vill jag ha gräsmatta!